.

Jag är en man som lever enskilt i ett lugnt område i Stockholm som heter Hjorthagen. Jag är en ensamstående far med två söner; Memo-Kim och Ikko Din. Jag heter Ibrahim Botani, född den 26 februari 1973 i Mosel. Jag kom till Sverige med min far Mistafa, min mor Samiya och med min bror Araz. Mina systrar är Vian, Sosen och Avin. I Sverige fick jag ytterligare två syskon; min yngsta syster Jin och min yngste bror Barzan. 21 november 1981 kom vi till Arlanda, Sverige från Kurdistan med vår faster Sharqiya och vår farmor Badriya. Jag älskar dem alla.

År 2002 födde mig Senada min yngste son Ikko Din. År 2000 födde mig Odilfa min äldste son Memo-Kim Ibrahim.
Jag bor med mina två söner i en fin liten andrahandslägenhet. Vi har tre sängar, ett köksbord, tre stolar, två nattygsbord, en TV-apparat och en dator. Vi har en stereo vi aldrig någonsin använt. Vår sköldpadda begravde vi den 16 juni 2008 i närheten av vår bostad. Vi är alla tre mycket intresserade av konst, musik och internet. Vi har även många TV-kanaler vi sällan tittar på.
Ni som redan/sedan tidigare läst mina bloggar vet att jag inte skrivit på många år. Jag har inte velat då jag kunnat, och inte kunnat då jag velat.
Nyligen bestämde jag mig för att sluta vela och börja skriva!
Den här bloggen kommer vara vår framtidshistoria. Saker som ännu inte skett. Saker vi ännu inte sagt. Lekar vi ännu inte lekt. Djur och människor vi ännu inte mött. Vänner vi ännu inte stött. Trasseltanter och trasselgubbar vi ännu inte dömt. Ord vi ännu inte vrängt. Tankar vi ännu inte tänkt. Broar vi ännu inte tänt. Gondoler vi ännu inte bränt. Björntjänster vi ännu inte skänkt osv.
Jag skriver i första hand till andra ensamstående fäder, i andra hand till andra fäder, i tredje hand till andra föräldrar, och med mycket vilja kan jag även klämma in er som vill och tänker bli fäder.
Det här är vår historia. Den är inte på något sätt din historia – bäste läsare!