Under 2010 ska jag fundera kring hur väl min personliga moral överensstämmer med min fysiologiska konstitution. Jag gör sällan saker jag ogillar. Lika sällan låter jag bli att göra det jag gillar. Avståndet mellan mig och det jag gillar blir ofta större ju tydligare jag kommunicerar det jag gillar. Omvänt krymper avståndet mellan mig och det jag ogillar ju tydligare jag ringar in det. Den här mekanismen gör tillvaron till ett val mellan en absolut och ofta outhärdlig tystnad (mental ensamhet) och ett trist nollsummespel (instruering) som kvalitativt sett är en och samma sak och utan någon egentlig motsats (jag tror inte på motsatser).
Konsten, som jag ser som en positiv fysisk lögn, är spår efter tankar. Under 2010 ska jag producera mer konst: fler spår efter bra tankar.
