"Den innersta pyramiden" Ibrahim Botani 2009
De senaste åren har den grafiska formkonsten på bred front gått in i något som jag kallar neobarock stil. Ett mot-varandra-kontrasterande omotiverade snirkliga oregelbundna semifraktala former. Jag gillar en del av det.
Innan dess var trafikskylt- och instruktionsymbolik dominerande. Jag som hellre gör design än tittar på design noterar förändringar relativt sent. Tre källor som jag då och då besöker för att tanka mig själv med mainstream-kommersiell samtidsform är MTV, Coca-Cola och BBC.
Ett par gånger om året sätter jag mig och suger i mig den form dessa kanaler distribuerar.
Tydligt är att MTV och Coca-Cola korsbefruktar varandra. De följer ungefär samma stil och förändras på ungefär samma sätt. Sedan grenas formen ut i alla samhällets formskiktriktningar.
All tänkt form existerar alltid samtidigt. Den har alltid tänkts och skapats innan den köpts och sålts. Det är alltid samma eldsjäl som omedvetet populariserat konst. Det är med andra ord inte MTV och IKEA som lär oss form, det är vi som förklarar deras visuella existens. Det är en evig sanning.
Snirkelfomen fanns naturligtvis för 15 år sedan, på samma sätt som instruktionell form existerar idag och kommer existera i morgon.
Vad gäller gränssnitt har internet gått in i något lika ohyggligt som funktionellt. Google kvävde internets formnerv. Snabbt och enkelt framför snyggt och spännande. Konsten har naturligtvis inte dött, den har bara lindat in sig i ytterligare några ogenomträngliga lager av kontext och innehåll. Notera att simpelhet inte är något mått på hur pass konstnärligt ett gränssnitt är. IRC spöar MTV och GoogleWave på alla fronter.
