Tittarbrev till läskunniga

		from: Ibi Kopimi Botani  to: info@centerpartiet.se subject: Inför valet

Hej

Jag håller på med ett internetprojekt som handlar om samhälle och arbete. Jag är sedan länge centerpartist i vissa frågor och har försökt få min internetkrets att rösta på C i kommande val. En fråga som ställdes i vår internetkanal var förljande fråga:

"Kapitalismen är det som gör att vi får arbete, pengar och varor att köpa för den lön vi jobbat ihop, men var kommer allt ifrån?"

Jag kunde inte ge ett tillfredställande svar på den frågan och nu riskerar jag att distansera mina internetkompisar från C. En del säger att det kommer från gud och att de därför ska rösta på KD, ytterligare andra säger att det kommer från Svenskarna och att de därför ska rösta på SD. En sa att man inte riktigt vet, att det beror på hur man ser det och att hon därför ska rösta på FP. Två killar säger att pengarna kommer ur deras pappors fickor (deras pappor äger varsin korvkiosk i Norrköping) och att de därför ska rösta på M. En annan kille säger att det är kvinnor, barn, homosexuella, gamla, sjuka och invandrare som står för notan och därför ska han rösta på V alt. FI.

En kille säger att han ska rösta på S och att han inte behöver motivera det därför att hans mamma och pappa alltid röstat på S.

Kan ni hjälpa mig?

Jag blir alldeles förvirrad.

mvh

Ibi Kopimi Botani

--

Hej Ibi,

Man kan inte riktigt säga att det är kapitalismen som skapar jobb. Regeringens uppgift är bl.a. att skapa ett klimat där företag - som ger jobb - uppmuntras att starta, växa och utvecklas.  Här får du länkar till några sidor som du kan gå in och läsa i lugn och ro.
http://politik.centerpartiet.net/?s=arbetsmarknad
http://www.regeringen.se/sb/d/9640
http://www.centerpartiet.se/Documents/stammohandlingar/2009/Slutprotokoll_%20Omrade3_Partistamman2009.pdf
http://www.centerpartiet.se/Documents/stammohandlingar/2009/Slutprotokoll_%20Omrade2_Partistamman2009.pdf

Lycka till med ditt internetprojekt!

Hälsningar

Anne Lennartsson
Centerpartiet

Beliving in a beliver is by definition not monotheism

Att intensiteten i en tro inte bevisar riktigheten i det påtrodda är sedan länge klarlagt. Att inte heller långvarigheten i tron på det påtrodda är något positivt mått på sanningshalten i det påtrodda är lika självklart – åtminstone bland bildade, visa och lärda förhåller det sig på det viset. 

I den sekulära världen görs ingen skillnad mellan vidskeplighet och det falska. Detta vägskäl var ett stort steg för människa och mänsklighet. Det var då de botades från sitt haltande. Det är grundbulten i den sekulära staten – det absolut starkaste beviset för att stat och trossamfund separerats; de upplystas monument över sanningen att Staten ligger som en semipermeabel mur mellan Gud och människa. Riktningen är det som i alla tider ältats.

Denna separation är ironiskt nog den allra värdigaste respekten för Gud den Allsmäktige mänskligheten någonsin lyckats uppbåda – något de hänryckta religiösa till följd av sin klåfingrighet inte lyckas uppnå; "duandet med Gud", som Nietzsche uttrycker det.

Kombinationen, dvs. en oerhört intensiv och långvarig tro, förför och fängslar däremot fortfarande alla samhällsskikt. Det finns något lika heroiskt-rebelliskt som förment sant kring en intensiv och långvarig tro på ett ideal, en sanning, ett fenomen, en företeelse, ideologi, sakfråga, vetenskap, filosofi, påstående osv. 

Men denna dubbla falskhet lägger sig – till skillnad från då de tillämpas var för sig – som ett guldglittrande skimmer av sanning mellan oss och det falska. Det är nästan som att vi vill tro snarare än att vi måste. Det är en fantastisk djuppsykologisk mekanism jag inte kan sluta tycka om, om än på säkert avstånd och i små, noga kontrollerade, doser.

Vi förstummas inför trons ålder och enkelhet; ju snävare perspektiv desto större tro och ju intensivare tro desto intensivare tro på dess riktighet. Sanningen blir så att säga överflödig när alla av värde är överrens om vad sanning är – den fruktsamma sanningen.

I förbigående: 'Monoteism' betyder 'Sanning', på ett djupare plan 'Obrukbar'. Varken mer eller mindre. Men det är en annan fråga.

Nu till två andra, väldigt ärligt ställda:

a) Finns det något mer intensivt och långvarigt än total tystnad som uttryck för sanning? Har inte tystnaden redan vunnit alla grenar om det är intensitet och långvarighet som är kännetecknande för sann och riktig uppfattning? 

Tystnad är för övrigt det närmaste människan kommer Gud och Guds sanning.

Musik är mysticismen som länkar oss.

b) Vad finns det för sanning i t.ex påståendet att de tibetanska munkarna skulle vara en länk mellan dödsriket och livet annat än just deras – munksarnas – tro på varandra, dvs. tron på troende? Noll, om det inte vore för klagosången som ber och förför, dvs. tröstar de efterlevande.

Videokoma

"Två sanningar och ingen Gud" Ibrahim Botani 2008

Jag älskar pyramidkoncept. Dessa missförstådda gigantiska hårddiskar är spännande. 

Vem? Vad? När? Hur? och Varför? Frågor som tar fokus från det verkligt intressanta; skådespelet, den intellektuella kidnappningen, vidskepelsen, över- och underdrifterna, halvlögnerna, nödsanningarna, det medvetet utelämnade, rökridåerna och den pejorativa historieskrivningen. Men framför allt – den infantila hämnden. Jag gillar det. På nåt sätt.

Det är allmänt känt att pyramider är naturliga formationer som tillkommit på samma sätt som kristaller formeras. Duplikationsförsöken har varit många. Inget konstigt med det. Lämningarna efter dessa experiment, som hade till syfte att ta reda på hur de konstruerats, förvirrar en del. Kanske många. De som inte hittade sanningen uppfann en. I ren lust eller hämnd. Skillnaden är irrelevant ur vetenskapligt perspektiv. 

Farao själv hade lika lite info om pyramidernas ursprung som egyptologerna i dag. Farao återanvände pyramider. Pyramiden är först och främst en abstrakt formel. Endast i sin mest plumpa form en fysisk konstruktion. Båda aspekterna är nödvändiga. Inte helt olikt det grekiska filosofdramat. Man positionerade sig fysiskt för eftervärlden utifrån kända abstrakta karaktärer. I fantasin skiner vi alla. En del mer än andra. Ytterligare andra – mindre. Gissningar och slutsatser utifrån lämningar har gett upphov till stor och spännande förvirring: Fördunkling av formeln historieskrivning regenerar sig mutativt. Antropomorfa förklaringar av kristalliseringsprocesser kan inte bli annat än konst. Men vad gör väl det om 13 000 år? Kanske alldeles för lite utifrån våra önskemål. Kanske.

Tänk så här: det är sällan den som sparat filer på en hårddisk som byggt hårddisken – även om det säkert förekommer i enstaka och ytterst sällsynta fall. 

Nordiska hällristningar skiljer sig inte nämnvärt från pyramidinskriptionerna; det som diffar är det geologiska underlaget och ärligheten. Punkt.

Här är helgens videokomaprotokoll:

 

1. Why Ancient Egypt Fell
2. Out Of Egypt – Eye For An Eye
3. Egypt Secrets Of The Dead

(notera att Google är bra mycket större än The Pirate Bay)

Instruktionell stil

"Den innersta pyramiden" Ibrahim Botani 2009

De senaste åren har den grafiska formkonsten på bred front gått in i något som jag kallar neobarock stil. Ett mot-varandra-kontrasterande omotiverade snirkliga oregelbundna semifraktala former. Jag gillar en del av det.

Innan dess var trafikskylt- och instruktionsymbolik dominerande. Jag som hellre gör design än tittar på design noterar förändringar relativt sent. Tre källor som jag då och då besöker för att tanka mig själv med mainstream-kommersiell samtidsform är MTV, Coca-Cola och BBC.

Ett par gånger om året sätter jag mig och suger i mig den form dessa kanaler distribuerar.

Tydligt är att MTV och Coca-Cola korsbefruktar varandra. De följer ungefär samma stil och förändras på ungefär samma sätt. Sedan grenas formen ut i alla samhällets formskiktriktningar.

All tänkt form existerar alltid samtidigt. Den har alltid tänkts och skapats innan den köpts och sålts. Det är alltid samma eldsjäl som omedvetet populariserat konst. Det är med andra ord inte MTV och IKEA som lär oss form, det är vi som förklarar deras visuella existens. Det är en evig sanning.

Snirkelfomen fanns naturligtvis för 15 år sedan, på samma sätt som instruktionell form existerar idag och kommer existera i morgon.

Vad gäller gränssnitt har internet gått in i något lika ohyggligt som funktionellt. Google kvävde internets formnerv. Snabbt och enkelt framför snyggt och spännande. Konsten har naturligtvis inte dött, den har bara lindat in sig i ytterligare några ogenomträngliga lager av kontext och innehåll. Notera att simpelhet inte är något mått på hur pass konstnärligt ett gränssnitt är. IRC spöar MTV och GoogleWave på alla fronter. 

I had a dream

Att fisken var rensad och stekt. Att hajen, mjölken och smöret låg i rätt fack. Att disken inte stretade emot. Att drömmen var sann.

Partybild från gårdagens auktoritetfest

I början...

Lite senare på samma fest...

Oxfilé. Bara så . Inget krimskrams

Dagens Speltips:

Spela memory på stilnoct.

Dagens Grattis

Dagens grattis går till eldsjälen Senada Botani som efter många års kamp äntligen tillåts skriva sin autograf utan en vuxen persons närvaro.

I Frigjorda Hjorthagen kommer vi naturligtvis fira med fest, dans, god mat och skumpa.

Som den legendariske Iranske konstnären Farre uttryckte det i den prisbelönade kulturskatten Radio Derom från studion på Kungliga Kungsholmen: "Vårje dag kan beli fesst – Faktiss!"

Ja, faktiskt kan jag inte annat än hålla med Farre.

Nu ska en bra spellista komponeras – sen kör vi!

Bilder kommer senare.

Gray Thursday

Imperiet – Blå Himlen Blues

Hänt i Hagen

Ibland lyssnar jag på musik.

Dagens Rubrik:

 Invandrare överrepresenterade i blandäktenskap

N-Protection

Tekniskt sett är det fullt möjligt att skapa och installera nakisfilter i bildupptagningsutrustning. Kameror som helt enkelt gör det svårt att nakenfotografera utifrån förinställda (statligt kontollerade) parametrar. Liknande program används redan i ansiktsigenkänningsutrustning världen över.

Så jävla tråkigt

Ibland har jag så tråkigt. Då brukar jag irca lite. Göra lite högkvalitativ design och lyssna på framtidsmusik. Ibland lagar jag mat. Sitta i duschen och fritt och högt förklara kända klassiska filosofier riktigt länge är en favvis. De dagarna är skitnice. Jag älskar de dagarna. Dagar då jag gör saker för att slippa ha tråkigt. Ibland sover jag hela natten om jag är riktigt uttråkad. Har jag sådär supertråkigt går jag ut och går i skogen. Tittar på träd och byggnader. Kanke flyger en fågel förbi. Kanske ritar jag lite. Blir det trista outhärdligt läser jag en riktigt bra ointressant bok (telefonkatalogen tex) eller så skriver jag korta kärnfulla noveller som ingen får läsa. Eller dikter som ingen får läsa. Har jag riktigt aptråkigt går jag till systembolaget och köper ett snyggt vin och bjuder hem vänner på långa trevliga samtal kring filosofi och god mat. Vid kod röd går jag och tittar på billig konst. Mindre spännande än så är inte mitt liv för tillfället. Jag älskar Kaisa-Leena. Det var med all sannolikhet det jag ville ha sagt. Det är manligt att vara jag. Testa.

Dagens Omslag

Dagens Låt:

Feber. Feberdrömmar. Mardrömmar. Psykspyor. Mycket IRC. Skrivit en del. Designat. Hjärnmensen släppte lördag morgon. Vaga framtidsplaner i en utmattad tid. Det är inte våldet på själen som irriterar, det är fantasin som behöver en gnista som bränner nya fält. Stora saker. En tavla kanske.

Dagens Låt:

Tigerlily - La Roux

(tack till sverek @ #kopimi)

Riktigt Internet:

Laxenboy
2008-12-14, 01:14

Jag har egentligen inte gjort någon större efterforskning i ämnet, så jag tänker att jag börjar här :)

Det är nämligen så att jag var som helst, när som helst kan frambringa köldkänslor i min kropp genom att bara koncentrera mig på skulderblads-partiet och hela kroppen skälver sedan till tillsammans med en rysning. Det hela sprider sig på någon sekund ner i svanskotan och upp i nackhöjd och försvinner sedan på ca två till tre sekunder och ger en sjukt behaglig känsla. Det hela resulterar i att jag vidare kan frambringa gåshud på mina armar och på andra ställen man oftast får gåshud på när man fryser.

Jag brukade för det mesta göra detta inför polarna i bastun och de fattade inte hur jag i den värmen kunde tvinga fram gåshud (som är förknippat med kyla) i en överhettad bastu.

När jag var yngre blev jag väldigt trött av att kanske 15-20 på följd göra detta.

Någon annan som kan göra detta eller liknande? Vad kan det tänkas bero på rent kroppsligt? Jag anser att det hela sker på både ett fysiskt och ett psykiskt plan.

Åtta minuter och elva sekunder mänsklig friskhet

Ett samtal på tolv ben

Kaisa-Leena och jag – Dovas i bakgrunden – efter långpromenad från Frigjorda Hjorthagen till Kungliga Kungsholmen. Det var där vi träffades natten Michael Jackson dog.

Det fastnar helt enkelt bättre. Samtal utvecklas under promenader på ett sätt jag länge funnit lust i. Skillnaden mellan negativa direktiv och affirmativa sådana. En livlig omgivning underlättar min koncentrationsförmåga. Spetsar den. Nuets självindelning i samtalet och det övriga. Allt annat. En osynlig mur av intryck som å ena sidan tränger sig på och samtidigt inte orkar sig fram. Aldrig-filter. Skamkontroll i laddade situationer. Förbi och runt. Skapa utrymme. Hänge sig. Kontrollerat, med luddiga tidsliga gränser förlagda till specifika platser under gynnsamma förhållanden. Höst och vår kan vid varje given tidpunkt hitta sina ekvivalenter i varandra. Det är riktningen i temperaturväxlingen som skapar skillnad. I det absoulta ögonblicket upphör skillnad. Spontanpromenad från Frigjorda Hjorthagen till Kungliga Kungsholmen via vardagskommunikation och mnemoteknik. Rörelsens sätt att både arbeta in samtalet och gräva upp nya tankar. Vad vi lär barn är det vi lärt oss. Det vi lär oss lär vi våra barn. Därför drar vi inte en gräns bakom oss och barnen. Vi drar den mellan oss och barnen. Och bakom oss. Därför att det är kul. Där framme, där är deras liv. En framtid de äger mer än jag. Det årliga sockerintaget på Birger Jarlsgatan. Att ladda ord, namn, platser, skeenden med nytt innehåll. Behålla på nya sätt. I nya objekt. I nya ord. Jag måste vara själsligt rik för att känna lycka. Öknen är den allra bästa skolan när jag vill lära mig uppskatta en slurk ljummet vatten. Kylan de senaste nätterna har gjort mina drömmar gott. De onda nätterna vill jag pyssla om. Älska. Kväva och återuppliva. Det är min öken. Där trivs mina tankar sämst. Det som inte dör där förblir levande. Där låter jag det onda ligga kvar och går med Kaisa-Leena till en plats som vid ett tillfälle var den allra bästa. Nyckeln. Det var där vi sågs. Det var där vi sa att vi vill leka inne i boxen därför att den är ett genomsnitt av oändliga relationskedjor. Vi klipper där vi har lust och där vi måste. Ibland bygger vi pånytt. Det är så jag skapar minnen. Levande minnen.

Fejk vs. Rijal

Modern technology has killed real art, and nobody can tell a fake from the original, believes Russian ballet dancer Nikolay Tsiskaridze. What you cant falsify, though, is dance, says the renowned Bolshoi leading man.