Instämmer i en del av det Gulan Avci skriver på sin blogg. Vänder mig dock mot parallellerna till vitmaktavhoppare och vänsteravhoppare: till skillnad från dessa grupper är dagens unga islamister ofta oerhört pålästa och bildade. Deras beslut att ansluta sig till islams kamp för en annan värld är – till skillnad från höger- och vänsteresxtremisters – en ofta välgenomtänkt process som tagit dem många år att vinna. Naturligtvis kan det, som i alla rörelser, finnas en och annan missanpassad förvirrad själ men jag skulle med rätt mycket kött på benen våga påstå att den typen utgör en försvinnade liten del av anhängarskaran: dagens unga islamister är väl förtrogna med de heliga skrifterna och alla de västerländska filosofiska "sanningar" som cementerat den orättvisa värld de tvingas leva i. Deras beslut att ansluta sig till rörelser som stöder deras mål och ideal är funderad på oerhört välövervägda och mycket mycket nyktra resonemang.
De inspirationskällor som ger unga islamisters strävanden legitimitet, kraft och energi rör sig på en oändligt högre abstraktionsnivå än den intellektuella plaskdamm Sabuni rullar runt i och det är denna asymmetri som är den impotenta maktkärnans verkliga problem; fakta som är grundkunskaper hos muslimer i alla delar av världen.
För islamister är det en ostridig sanning att det är just Sabuni som lever i utanförskap.
