"Eftersom hon till exempel inte får någon överblick över helheten i en bok, så bedömer hon den efter enstaka avsnitt eller satser eller fel. Hon kunde mycket väl vara frestad att betrakta en oljemålning som en oordnad hop färgklickar och ingenting annat. – För det tredje det neutrala och triviala i vetenskapsmannens sympatier och antipatier. Det är med denna egenskap hon särskilt i ämnet historia gör stor lycka, eftersom hon spårar upp tidigare personers motiv utifrån motiv som hon själv känner till. Det är i ett mullvadshål som en mullvad känner sig riktigt hemma. Där är hon skyddad från alla mer komplicerade och ovanliga hypoteser. Är hon bara uthållig så gräver hon fram alla vanliga motiv som tidigare framförts, för med dem känner hon sig befryndad. Men just detta gör henne oförmögen att förstå och rätt värdera det sällsynta, det stora och utomordentliga, det vill säga det som är viktigt och väsentligt. "
