I ett sådant fall som det här, som har så mycket pinsamt över sig – och det är ett typiskt fall –: är min åsikt den att man gör bäst i att skilja konstnären från hans verk så pass mycket att man inte tar honom på samma allvar som hans verk. Han är när allt kommer omkring bara en förutsättning för sitt verk, moderskötet, jordmånen, ibland gödseln eller dyngan på vilken, ur vilken det växer, – och följaktligen något som man i de flesta fall måste glömma om man vill kunna glädja sig åt själva verket. Kunskapen om ett verks härkomst angår andens fysiologer och vivisektörer: aldrig någonsin estetiska människor, artister!
