Jag hyser viss respekt för dåliga människor som framför dåliga idéer på ett åtminstone stilistiskit-språkligt klart och tydligt sätt. Och jag hyser måttlös respekt för bra människor som uttrycker stora och vackra tankar på ett inte helt korrekt och bildat sätt; jag har en benägenhet att faktiskt se, höra och känna guldkornen mellan raderna.
Men att som Åke Green varken äga goda tankar eller retorisk förmåga, det får mig att nästan tappa andan. Det trista med Greenmålet är i första hand hans uselt kackiga predikan. Kommentarer om själva "innehållet" är minst sagt överflödiga. Jag väljer här tystnaden som språkrör i den mån jag tillåts tiga.
